söndag 27 juni 2010

Ella och skendräktighet

Nu har det gått 2 månader sen Ella hade sin livmodersinfektion. Förutom själva infektionen så producerade hon fortfarande hormoner och kroppen agerade lite som att hon fortfarande löpte.

Jag har märkt på Ella att hon har börjat bädda väldigt intensvt och hon är orolig. Hon söker även mycket kontakt och bekräftelse hos mig. Hon har börjat med en ny grej där hon väcker mig 4 ggr per natt. Hon vill inget speciellt, hon vill bara få kontakt och så lägger hon sig bredvid mig. Hon springer även runt i lägenheten och letar och gnäller, då vaknar jag också. Så det har inte blivit mycket sömn de senaste nätterna. Har även märkt att hon ibland sitter och skakar, precis som att hon vore rädd för något. Aptiten är kvar men hon dricker väldigt dåligt, får tvinga i henne vatten. Ska köpa en vattenmelon idag, hon älskar det och så får hon i sig vätska.

Stackars lilla Ella, hon kan inte må så bra där inne i hjärnan. Att ständigt bädda åt sina "valpar" som hon inte hittar.

Jag har faktiskt börjat fundera på kastrering. Jag vill inte att hon ska må dåligt 1/3del av året. Först att löpa och sen att vara skendräktig. Och så är jag rädd att hon ska få tillbaka infektionen i livmodern.

Har kollat runt lite i på nätet och djursjukhuset i Malmö tar ungefär 4500:- för kastering av en frisk tik. Ska ringa till dem och djursjukhuset i Helsingborg på måndag. Ska även höra med Agria om det är något man kan få ersättning för.
Vill även veta hur stor risk jag utsätter henne för, det är ju ändå en operation där hon ska vara sövd.

Det är kluriga beslut man ibland måste ta som hundägare, och det hjälper heller inte att man är ensam om dem.

Återkommer sen när jag har fattat ett beslut.

Ella bäddar för fulla muggar på jobb

1 kommentar:

  1. Jag tycker du gör helt rätt med att kastrera, Elsa blev det innan hon ens var 8mån och hon mår bra. Det var dessutom nere i Spanien så jag tror inte att det finns något att oroa sig över! Puss gumman och pussa minifisen från oss!

    SvaraRadera