NoffenElla: september 2013

Igår åkte jag, Ella och pojkvännen till Skäralid på Söderåsen. Jag har aldrig varit där förr och blev riktigt tagen över hur vackert det var. Eftersom Ella inte riktigt är van vid längre promenader än tog vi bara en runda på 3,9 km. Ella gick på som bara den, nästan sprang hela rundan. Det luktade ju så gott och en massa nya dofter och kissa skulle hon göra överallt.

Vi stannade till efter att ha gått ett tag och hade en liten picknick. Vi hade tagit med oss te/kaffe och bröd och ost. Ella ville bara ha osten, och självklart fick hon smaka :)

Sen gick vi upp på Kopparhatten och stod och tittade på utsikten. Ella blev rastlös när vi bara stod stilla, hon ville bara gå, hehe.

Efter vår runda på Söderåsen åkte vi till Ekeby för att hälsa på Ellas uppfödare Marina. Ellas syster Selma fick för 4 veckor sen en liten valp vid namn Nelson. Och eftersom valpar är det mest underbaraste som finns var vi tvungna att åka och hälsa på :) Ella fick hälsa på Nelson genom ett galler och hon blev så knäpp att hon kissade på Marinas matta 3 gånger. Lagom pinsamt, men ibland kan de bli knäppa vid nya dofter.

Efter att ha gosat en massa med Nelson, fikat med Marina och pratat hundar i några timmar åkte vi hem. Ella somnade direkt i bilen och vi sen i soffan när vi kom hem. En helt underbar söndag med andra ord :)

Nu var det ett tag sen jag skrev ... nästan 4 månader! Har inte känt mig så motiverad att skriva iom att Ella är sjuk. Men jag ska göra en liten uppdatering på vad som har hänt de senaste 4 månaderna.

Om vi börjar med det viktiga, Ellas sjukdom. Ellas sjukdom heter Glomerulinefrit, det innebär att njurarna läcker protein ut i urinet och att hon även bla har blodbrist. Denna sjukdom har hon troligtvis fått pga Borrelia som hon har fått av en fästing. Fästingen bet henne troligtvis september-oktober 2012 men Borrelian upptäcktes inte förrän i januari 2013. Hon hade inte visat de klassiska symtomen på Borrelia som hälta och feber. Hon hade lite problem med magen som Ellas fd veterinär trodde var magkatarr. Magproblemen blev bättre men Ella gick ner väldigt mycket i vikt, nästan 1,5 kg, på bara några månader och i samband med diarré satte hela denna karusellen igång.

Jag åkte in med Ella till den förra veterinären här i Malmö och de, i princip, dömde ut henne direkt. Ellas uppfödare bokade en tid åt mig hos hennes veterinär i Helsingborg, kliniken heter Din Veterinär. Efter en hel dag där kom de fram till att hon hade Borrelia. Veterinären där misstänkte att sjukdomen var Glomerulinefrit, men det gick inte att 100% säker om man inte hade tagit ett vävnadsprov på den ena njuren. Vi avvaktade några månader innan testet gjordes, mest för att se om det kanske vände av sig själv till det bättre. Men provresultaten var de samma vid varje besök. Så vi bokade in en tid för ett vävnadsprov.

Den dagen var då det var väldigt nära att Ella inte överlevde. I och med hennes blodbrist hade blodet svårt att syresätta kroppen så veterinären fick snabba på hela processen och väcka henne fort. När vi kom hem låg jag och kramade om Ella hela kvällen och natten.

Provresultatet bekräftade att det var den sjukdom som veterinären misstänkte och Ella sattes på cellgifter. Hon blev riktigt dålig av dem och väldigt underlig. Hon började tugga på väggar, slicka på lister och betong samt åt grus och jord. Hon gick även undan och gömde sig en hel del. Efter en provtagning visade det att hennes vita blodkroppar hade minskat i antal så vi tog bort cellgifterna helt och hållet.

Men sen började det vända så smått. Innan sommaren var vi hos veterinären där det visade sig att de vita blodkropparna började öka i antal och hennes njurvärden såg lite bättre ut. Men inte tillräckligt bra för att vi skulle kunna tro på att det var permanent. Men på ett återbesök nu efter sommaren visade sig att njurvärdena har blivit ännu bättre och hennes blodbrist har minskat! Hon läcker fortfarande protein i urinet, men det har aldrig varit något som hon har lidit av. Nu vågar jag inte riktigt fira detta, känns som att jag då inte hade klarat av ifall hon skulle bli sämre igen. Men det har lättat lite på tyngden som jag har haft i mitt hjärta och framtiden känns lite ljusare.

Hon är fortfarande inte tillbaka till sin startvikt på 6 kg, men hon är inte längre mager. Veterinären sa att hon är en liten och nätt hund, så det kan vara så att hon vid 6 kg var lite knubbig.

Jag och min pojkvän upplever att Ella är en riktigt pigg liten tjej nu. Hon har god aptit och orkar gå långa promenader igen. Hon leker och springer med sina kontorskompisar, Kajsa och Majken, på lunchrundorna.

Lägger upp lite bilder så ni kan få se vad vi har hittat på under dessa fyra månader :)