Ella och mjällkvalstern

Ella har under en period på ca 2 månader kliat sig. Det har blivit värre och värre, hon själv är riktigt trött och irriterad på det. Mina föräldrar hade passat Ella i helgen, för jag var i Södertälje, och de påpekade att de tyckte att hon hade kliat sig onormalt mycket. Pappa berättade att det var just så här Stinas första symtom på allergi uppstod.

Efter han hade sagt det kände jag mig väldigt nere, "inte en hund till med allergi".
Man vill ju inte att ens hund ska vara sjuk.

Jag ringde till Erikslust Veterinärklinik och fick en tid en timme efter,
snacka om service!

Veterinären tittade igenom Ellas päls, ställde frågor och konstaterade att det inte handlade om allergi. Veterinären kammade Ella med en luskam, tog proverna med sig till labbet och kom tillbaka efter 10 min. När veterinären kom tillbaka berättade hon att Ella har Cheyletiellosis annars känd som Mjällkvalster eller Kaninskabb som det så fint hette innan!

Fy tusan vad äckligt!!!

På plats fick hon en dos Stronghold och så fick jag med mig en tub som hon ska få om 4 veckor. Stronghold är som en starkare variant av FrontLine Vet som man applicerar i nacken på hunden. Om jag ville så kunde jag sen forsätta med att behandla Ella med FrontLine för att vara säker på att hon inte får mer skit i pälsen.

Så nu måste jag tvätta mina sängkläder, Ellas sängkläder och alla filtar som hon ligger på kontinuerligt. Synd att man inte har tvättmaskin i lägenheten!

Ella hos veterinären

Lite info om Cheyletiellosis

Mjällskabb hos hund orsakas av Cheyletiella yasguri. Denna kallades tidigare "kaninskabb" för att den förväxlades med en liknande skabbart, Cheyletiella parasitovorax, som går på kanin. För att undvika missförstånd kallas kvalstret på hund numera mjällskabb.

Skabbdjuren lever på hudytan i hornlagret och har hela sin livscykel på värddjuret. Smitta överföres i allmänhet genom direkt kontakt men kan även ske indirekt genom kammar och borstar eller från omgivningen då skabbdjuren kan ramla av värddjuret och finnas i hundkorg eller matta. Mjällskabb överlever minst 10 dagar utanför värddjuret, ibland längre.

Symtom
Denna skabbart förorsakar stark mjällbildning vilket ses mest på bakre delen av ryggen och vid svansroten. Det är framförallt unga djur som angrips och valpar får vanligen även en besvärande klåda vid angrepp av mjällskabb. Vuxna hundar visar oftast inte några uttalade symtom, endast lite mjäll och mycket sällan klåda. Människor som handskas med smittade djur kan få små, röda, höggradigt kliande grupperade utslag (som myggbett) av bett från skabbdjuren men de vidareutvecklar sig inte där.

Diagnos
Diagnosen är lätt att ställa. Skabbdjur och/eller ägg påvisas i hudavlagringarna. Djuren är små men kan upptäckas med blotta ögat om man har god syn, annars med hjälp av förstoringsglas. De är vita och kallas "walking dandruff"; vilket är ett träffande namn för det ser ut som om de minsta mjällflagorna vandrar omkring i pälsen. Ett enkelt sätt att påvisa Cheyletiella är annars att kamma ner mjällen på ett objektglas, som fuktats med lite glycerin och beskåda preparatet i mikroskop där både skabbdjur och ägg syns tydligt.

Källa: Britta Öhlén & Kerstin Bergvall "Vanliga hudsjukdomar hos hund och katt" tredje upplagan 1999, Schering-Plough Animal Health.