måndag 23 september 2013

Söndagsutflykt

Igår åkte jag, Ella och pojkvännen till Skäralid på Söderåsen. Jag har aldrig varit där förr och blev riktigt tagen över hur vackert det var. Eftersom Ella inte riktigt är van vid längre promenader än tog vi bara en runda på 3,9 km. Ella gick på som bara den, nästan sprang hela rundan. Det luktade ju så gott och en massa nya dofter och kissa skulle hon göra överallt.

Vi stannade till efter att ha gått ett tag och hade en liten picknick. Vi hade tagit med oss te/kaffe och bröd och ost. Ella ville bara ha osten, och självklart fick hon smaka  :)

Sen gick vi upp på Kopparhatten och stod och tittade på utsikten. Ella blev rastlös när vi bara stod stilla, hon ville bara gå, hehe.













Efter vår runda på Söderåsen åkte vi till Ekeby för att hälsa på Ellas uppfödare Marina. Ellas syster Selma fick för 4 veckor sen en liten valp vid namn Nelson. Och eftersom valpar är det mest underbaraste som finns var vi tvungna att åka och hälsa på  :)  Ella fick hälsa på Nelson genom ett galler och hon blev så knäpp att hon kissade på Marinas matta 3 gånger. Lagom pinsamt, men ibland kan de bli knäppa vid nya dofter.

Efter att ha gosat en massa med Nelson, fikat med Marina och pratat hundar i några timmar åkte vi hem. Ella somnade direkt i bilen och vi sen i soffan när vi kom hem. En helt underbar söndag med andra ord :)





onsdag 4 september 2013

Ett tag sen sist

Nu var det ett tag sen jag skrev ... nästan 4 månader! Har inte känt mig så motiverad att skriva iom att Ella är sjuk. Men jag ska göra en liten uppdatering på vad som har hänt de senaste 4 månaderna.

Om vi börjar med det viktiga, Ellas sjukdom. Ellas sjukdom heter Glomerulinefrit, det innebär att njurarna läcker protein ut i urinet och att hon även bla har blodbrist. Denna sjukdom har hon troligtvis fått pga Borrelia som hon har fått av en fästing. Fästingen bet henne troligtvis september-oktober 2012 men Borrelian upptäcktes inte förrän i januari 2013. Hon hade inte visat de klassiska symtomen på Borrelia som hälta och feber. Hon hade lite problem med magen som Ellas fd veterinär trodde var magkatarr. Magproblemen blev bättre men Ella gick ner väldigt mycket i vikt, nästan 1,5 kg, på bara några månader och i samband med diarré satte hela denna karusellen igång.

Jag åkte in med Ella till den förra veterinären här i Malmö och de, i princip, dömde ut henne direkt. Ellas uppfödare bokade en tid åt mig hos hennes veterinär i Helsingborg, kliniken heter Din Veterinär. Efter en hel dag där kom de fram till att hon hade Borrelia. Veterinären där misstänkte att sjukdomen var Glomerulinefrit, men det gick inte att 100% säker om man inte hade tagit ett vävnadsprov på den ena njuren. Vi avvaktade några månader innan testet gjordes, mest för att se om det kanske vände av sig själv till det bättre. Men provresultaten var de samma vid varje besök. Så vi bokade in en tid för ett vävnadsprov.

Den dagen var då det var väldigt nära att Ella inte överlevde. I och med hennes blodbrist hade blodet svårt att syresätta kroppen så veterinären fick snabba på hela processen och väcka henne fort. När vi kom hem låg jag och kramade om Ella hela kvällen och natten.

Provresultatet bekräftade att det var den sjukdom som veterinären misstänkte och Ella sattes på cellgifter. Hon blev riktigt dålig av dem och väldigt underlig. Hon började tugga på väggar, slicka på lister och betong samt åt grus och jord. Hon gick även undan och gömde sig en hel del. Efter en provtagning visade det att hennes vita blodkroppar hade minskat i antal så vi tog bort cellgifterna helt och hållet.

Men sen började det vända så smått. Innan sommaren var vi hos veterinären där det visade sig att de vita blodkropparna började öka i antal och hennes njurvärden såg lite bättre ut. Men inte tillräckligt bra för att vi skulle kunna tro på att det var permanent. Men på ett återbesök nu efter sommaren visade sig att njurvärdena har blivit ännu bättre och hennes blodbrist har minskat! Hon läcker fortfarande protein i urinet, men det har aldrig varit något som hon har lidit av. Nu vågar jag inte riktigt fira detta, känns som att jag då inte hade klarat av ifall hon skulle bli sämre igen. Men det har lättat lite på tyngden som jag har haft i mitt hjärta och framtiden känns lite ljusare.

Hon är fortfarande inte tillbaka till sin startvikt på 6 kg, men hon är inte längre mager. Veterinären sa att hon är en liten och nätt hund, så det kan vara så att hon vid 6 kg var lite knubbig.


Jag och min pojkvän upplever att Ella är en riktigt pigg liten tjej nu. Hon har god aptit och orkar gå långa promenader igen. Hon leker och springer med sina kontorskompisar, Kajsa och Majken, på lunchrundorna.

Lägger upp lite bilder så ni kan få se vad vi har hittat på under dessa fyra månader  :)



Efter ett veterinärbesök besökte vi en kompis. 
Vi grillade och Ella tuggade på ett gott "benne".


En morgon kom jag ut i vardagsrummet och fann Ella 
liggandes så här - som en säck potatis  :)


En av de många anledningar till varför jag älskar
Ella så mycket - hennes överbett!


Varmt men skönt att sitta i solen  :)


Vi har varit över i Köpenhamn några gånger, då får 
Ella ligga i sin bur. Inget hon direkt klagar över.



Ibland är det så skönt att bara ta det lugnt  :)


Ella och hennes kompis Doris busar lite på 
en kvällspromenad.


När det var som varmast under sommaren 
svalkade Ella sig i havet.



När tungan är ute, då sovar man som skönast  :)


Vi var hemma hos Ellas uppfödare för lite pälsvård.
Ella passade på att bada lite i hennes damm.


Vi har även varit i Bokskogen. 
Ella älskar att vara där :)


Under dagarna är Ella med mig på kontoret.
Här sover hon tillsammans med sina 
kontorskompisar Kajsa och Majken.


Det är så här Ella får sin medicin - gömd i korv!
Tur för oss att hon älskar korv  :)










onsdag 8 maj 2013

Vår onsdag ...

... började med morgonmys och sen på lunchen blev det agility och bada i havet :) Alla borde få ha hundar på jobbet, livet blir lite bättre då :)





tisdag 16 april 2013

Glomerulinefrit

I torsdags ringde Ellas veterinär och meddelade att han hade fått tillbaka provresultatet på hennes biopsi. Labbet kunde inte med 100% säkerhet fastställa en diagnos eftersom provet inte var tillräckligt bra. Men de sa att allt tyder på att det är sjukdomen Glomerulinefrit.

Ellas veterinär har hela tiden misstänkt att det var denna sjukdom så han hade redan tänkt ut en behandling till henne. Så Ella ska nu äta 2 olika cellgifter. Låter hemskt. Men jag hoppas med hela mitt hjärta att medicinen kommer göra henne frisk igen. Om tre veckor ska vi åka dit på återbesök så då får vi se hur det har gått. Veterinären sa dock att det kan ta ett halvår innan man kan se något resultat, jag hoppas på att det går lite fortare för Ella.


Jag och min pojkvän var i Berlin över en långweekend och Ella bodde då hos mina föräldrar och hade det mysigt. Veterinären ringde medan vi var där så det kändes lite jobbigt att inte kunna se henne efter att ha fått provresultatet. Men när vi kom hem i söndags tryckte hon sig mot mig och luktade mig länge på ögonen (det är så Ella hälsar). Hon ville inte att jag skulle släppa taget om henne så vi mös väldigt mycket i söndagskväll  :)  Även om vi hade haft det hur trevligt och härligt som helst i Berlin hade vi saknat vår lilla Ella väldigt mycket  :)


Ella hemma hos föräldrarna (hon ser lite trött ut, hehe)

måndag 8 april 2013

Fler återbesök hos veterinären och lite annat

Det var ett tag sen jag skrev och det har hänt en hel del sen dess.

Om vi börjar med Ellas besök hos veterinären. Vi var hos Din Veterinär den 21 mars på ett tredje återbesök. Då tyckte veterinären att Ella va piggare och hade mer "djup" i ögonen. Han tyckte även att hon hade lagt på sig lite mer fett, vilket jag också hade tyckt. Efter att de tog blodprov och urinprov så visade svaren att det i princip inte hänt något. Värdena stod på samma nivå som innan. Veterinären tyckte att vi skulle boka in en tid för en biopsi på hennes ena njure för att få reda på exakt vilken njursjukdom det är hon har. Så vi bokade in en tid 2 veckor efter, alltså den 3 april.

Så onsdagen den 3:e klockan 08:00 körde jag och Ella till Helsingborg. Ella lämnade ett blödningsprov (tror jag att det heter) och vid 10 lämnade jag henne till veterinären som skulle ta vävnadsprovet någon halvtimme efter. När jag kommer tillbaka för att vara med på uppvaket märker jag att de fortfarande håller på med henne inne i ultraljudsrummet (det ligger alldeles intill väntrummet). Jag hör att en maskin piper och att veterinären kallar på en annan veterinär - mitt hjärta stannar och fryser till is -. Jag grips av panik och känner att nu är stunden inne, nu lämnar Ella mig.

Efteråt kommer veterinären ut och förklarar att eftersom Ella redan har blodbrist klarade hennes kropp inte riktigt av att bli sövd. Hennes andning gick ner och hon fick väldigt svårt att syresätta sin kropp. Veterinären fick skynda på biopsin och väcka henne fort. Ella fick extra syre och dropp i form av vätska och plasma. Ella hade även fått en liten blödning runt njuren efter ingreppet.

Ella på uppvaket.


Ella hade alltså klarat sig - men om blödningen inte avtar så fanns det ännu en risk att jag skulle förlora henne den dagen. Hon hade ju inte orkat med att bli sövd igen för att laga blödningen. Men min lilla tös är en riktig kämpe! Blödningen stannade upp och hon blev piggare tack vare all dropp hon fick i sig.
Så efter några timmar tackade vi för oss och åkte hem där en mycket orolig och glad husse väntade  :)

Denna vecka bör vi få reda på svaret från biopsin. Veterinären var lite orolig över att han inte hade fått tillräckligt mycket vävnad för att kunna få ett svar på vilken sjukdom det är hon har. Men om det skulle visa sig att så är fallet kommer jag inte att göra om ingreppet. Tänker verkligen inte riskera Ellas liv för det!

Ella och jag myser när vi har kommit hem.



Mellan tredje återbesöket och biopsin var det påsk och jag, Ella och pojkvännen åkte på en liten turné. Vi började i Södertälje för att hälsa på min bästis och hennes 2 hundar. Bästisen var höggravid och vi skulle skämma bort henne på alla sätt och vis. Hon hade även fyllt år bara några dagar innan så det var presenter till henne och självklart till den lille bebisen i magen  :) Ella tyckte det var hur underbart som helst att hälsa på sina fyrbenta vänner och gå på promenad tillsammans med dem  :)


Ella är bästa tåghunden, lugn och myser  :)


Efter att ha varit i Södertälje åkte vi till Uppsala för att hälsa på pojkvännens bror med fru och barn. Barnen är 3,5 och 6 år gamla så de tyckte att det var riktigt festligt att en hund skulle komma och sova över hos dem  :)  Ella tyckte också det var festligt, tills hon blev trött och barnen petade på henne för mycket. Inte lätt för en liten Ella som inte är så van vid barn. Jag hade köpt en transportbur till Ella så när det blev förstökigt fick hon gå in i den och sova. Bästa köpet på länge! Ella älskar sin transportbur  :)


Den underbara transportburen!



Medans barnen lekte i snön i trädgården ...


... låg Ella och solade på trädäcket  :)



En annan sak som har hänt, en mycket sorglig sak, är att Gnuttan har gått bort. Ni som inte vet vem Gnuttan var, så var det min chefs 13,5 åriga borderterrier. Hon hade börjat kräka upp allt som hon fick i sig, mat som vatten. De hade tagit henne till veterinären och det visade sig att hon hade en tumör i tunntarmen. Det fanns inte så mycket att göra än att låta henne somna in. Även om hon var till åren så kom det ändå lite som en chock. Saknar henne fortfarande men ingen hund ska behöva lida så de gjorde helt rätt med att låta henne somna in.

Några veckor efter Gnuttan hade gått bort fick chefen ett tips om att det fanns en blå borderterrier tik på 8 veckor till salu. De heter blå, men är svarta, som en stor sadel på ryggen. Kajsa, chefens andra borderterrier är en blå. Så chefen åkte upp till Stockholm och hämtade hem lilla Majken  :)  Majken är supersöt och så himla busig! Hon morrar på Kajsa och Ella och försöker få igång dem att leka med henne. Det brukar sluta med att Majken tar en leksak och leker själv istället, haha  :)


Majken och Ella.


Zzzz Zzzz, valpar sover mycket  :)





Avslutar inlägget med en bild på Ella som jag tog i söndags. Här ligger hon 
i sin bädd under tv-bänken och myser i morgonsolen  :)




tisdag 26 februari 2013

Andra uppföljningen hos veterinären

Dagarna innan ett veterinärbesök mår jag alltid så himla dåligt. Ont i magen, spänner kroppen och tror det värsta. Men jag är ju så rädd att resultatet på de nya proverna ska visa att Ella har blivit sämre och kommer lämna oss.

I torsdags var det dags för en uppföljning hos veterinären där det skulle tas nya prover. Blodtrycket har gått ner till 150 och några andra värden såg bättre ut. Men proteinet i urinet låg på samma nivå som innan. Varför det inte går ner vet vi inte. Veterinären tycker att det är lite underligt att Ella mår så bra som hon gör trots de värden hon får på proverna. Men han ser det som ett bra tecken och tycker att vi ska kämpa in i det sista med denna sjukdomen. Det finns ingen anledning att ge upp.

Så nästa gång vi ska dit, om 4 veckor, ska det tas nya prover och även då ett ytterligare Borrelia-test för att se om den har försvunnit. Då kommer vi säkert även diskutera om det ska göras ett vävnadsprov på Ellas njurar för att få svar på exakt vilken sjukdom hon har så vi kan sätta in korrekt behandling.





Jag vågar inte hoppas på något. Jag vet hur ledsen jag kommer bli om det visar sig att hon har blivit sämre. Just nu får Ella sin medicin och vi tar en dag åt gången och försöker leva som vanligt. Men tankarna finns där, alltid. Jag vill inte förlora min lilla tös men samtidigt vill jag inte att hon ska behöva lida för att jag inte klarar av att förlora henne. Det som tröstar mig nu är att jag ännu inte behöver fatta ett sådant beslut.


Något annat som händer i lilla Ellas liv just nu är att hon och jag för tillfället bor i Köpenhamn hos min pojkvän. Jag håller nämligen på att renovera mitt badrum och vill verkligen inte bo hemma då. Så Ella och jag pendlar varje vardag och det går hur bra som helst  :)  Busschaufförerna i Köpenhamn tycker dock att jag ska trycka ner Ella i min handväska så jag har beställt en enkel hundväska på internet som jag ska ha Ella i.





Passade även på att beställa en ny jacka åt henne. Polotröjan värmer inte så mycket när det blåser och den nya jackan ska vara vind och vattentät så vi får hoppas på att den värmer bättre  :)  Hon fryser väldigt mycket just nu för hon har ju gått ner 1 kg sen hon blev sjuk. Så hon har inget fett på kroppen som värmer henne. Jackan och väskan bör komma nu i dagarna, tar en bild och lägger upp när de har anlänt  :)






onsdag 6 februari 2013

Uppföljning hos veterinären

Nu har det gått en vecka sen vi var hos Din Veterinär i Helsingborg. Det togs nya prover idag. Proteinnivån i urinet var samma som förra gången men andra värden såg bättre ut. Den största förbättringen va hennes blodtryck som har gått från 220 till 160!

Blev så glad och stolt över lilla Ella att hon va värd en ny leksak :)



fredag 1 februari 2013

När ett andra utlåtande kan rädda ett liv!

De senaste veckorna har Ella varit dålig, hon har haft diarré och gått ner i vikt. På en månad gick hon ner 1 kg - vilket är mycket på en hund som innan vägde 6 kg. Hon hade slutat äta och var väldigt slö.

Jag åkte till min veterinär, de skrev in henne och satte henne på dropp under en hel dag. De tog även några prover som urin, blod och avföring som de skickade iväg till ett labb. På eftermiddagen kom jag och hämtade henne och vi fick med oss medicin som skulle hjälpa mot diarrén.
Nästa dag, när jag skulle till veterinären för att ta bort kanylen, hade de fått in hennes provsvar. De visade att hon hade väldigt mycket protein i urinet och Ella fick diagnosen PLN (protein losing nephropathy) och jag blev informerad om att hundar med denna njursjukdom inte lever så länge.
Innan vi åkte hem fick jag med mig några pulver mediciner som skulle hjälpa njurarna och så ville de ha ett nytt urinprov redan nästa dag.

När jag satte mig i bilen bröt jag ihop. Meningen "hundar med denna njursjukdom inte lever så länge" ekade i huvudet på mig och tårarna rann ner från mina kinder. Jag var helt förstörd, förkrossad och chockad! Dagen efter, som var en fredag, åkte vi till veterinären där Ella lämnade ett nytt urinprov och vi skulle få provsvaren på måndagen. Helgen var väldigt jobbig, jag var fortfarande ledsen och chockad över beskedet.

Sen kom måndagen och provsvaren hade kommit. Hon hade fortfarande protein i urinet och jag fick reda på att den här allvarliga njursjukdomen var ärftlig. När jag kom hem ringde jag Ellas uppfödare, jag tänkte att hon måste ju få reda på att den här sjukdomen finns i släkten och att hon bör testa Ellas syster. Uppfödaren blev självklart orolig och ledsen men även nyfiken på vad sjukdomen egentligen var för något. Så hon satte igång med att googla efter mer information och det hon fann var förvirrande. Vi har sen innan mycket god kontakt och under måndagen hade vi flera samtal om PLN och vad det stod på nätet. Hon hade läst att kunna fastställa en diagnos måste det göras fler tester, som andra sorters blodprov samt ultraljud på njurarna. Hon ringde sin veterinär, som även är en njurspecialist, och bokade tid åt både sig själv och till mig, redan 2 dagar efter.

Jag hade tagit semester hela onsdagen så jag och Ella satte oss i bilen och körde till Helsingborg och Din Veterinär. Där blev vi inskrivna och de första testerna var urinprov (för att kolla protein nivåerna) och ultraljud på njurarna. Ella och hennes syster hade väldigt fina njurar båda två men Ellas urinnivåer var väldigt höga. Systern hade normala nivåer med protein i sitt urin.

Veterinären informerade om att PLN är ingen sjukdom, det är ett symptom - alltså att hunden har protein i urinet som kommer från njurarna. Och veterinären tyckte det även var underligt att den förra veterinärkliniken inte gjorde fler tester på Ella och undersökte varför hon har protein i urinet. Veterinären uteslöt att sjukdomen var varken PLN eller ärftligt.

Veterinären beställde sen en hel drös med prover på Ella, de kollade även hennes blodtryck som visade sig vara rent för högt. Men högt blodtryck kan ge dåliga njurar. Veterinären misstänkte att Ella kanske hade en annan njursjukdom, en mycket mer allvarlig njursjukdom där prognosen är fruktansvärd. Jag fick veta att hon kanske bara hade ett par månader kvar att leva. Då stannade mitt hjärta och jag hörde inte mer efter det. Tur att Ellas uppfödare hade stannat kvar och var mina extraöron och lyssnade på vad veterinären sa.

Efter att ha spenderat nästan 5 timmar på kliniken åkte jag och Ella hem. Med tårar i ögonen och en pojkvän i telefonluren körde jag de jobbigaste 64 km hemåt. Kanske inte så bra att köra på motorvägen i det tillståndet men jag ville bara hem.
Väl hemma kunde jag inte sluta gråta, Ella tyckte bara att jag var konstig som satt i soffan och tjöt.

Dagen efter fick jag reda på att Ella har Borrelia! Trots att Borrelia är en mycket allvarlig sjukdom blev jag glad! Med Borrelia finns det iallafall en chans att hon kan bli frisk!!
Jag gick ut på nätet och googlade och läste att Borrelia kan sätta sig på njurarna och alla de symtom som Ella har haft stämmer in på det. Jag fick ett recept på antibiotika och idag tog Ella sin första tablett!

Så på en vecka - onsdag till torsdag har jag gått igenom tusen olika känslor. Jag har varit chockad, ledsen, hysterisk över att Ella inte kommer finnas så länge till och sen över till att hoppet kom tillbaka till mig. Mina föräldrar, pojkvän och bästis har delat dessa känslor med mig, och utan deras stöd hade jag nog inte klarat det. Det har varit en jobbig vecka. Det är inte över än, vi måste få ner blodtrycket, proteinet i urinet måste sjunka och borrelian måste bort ... men Ella äter mediciner för allt detta så nu finns det en chans att hon klarar sig.

Tanken på att hon först var feldiagnostiserad och pga det kunde ha gått bort i förtid gör mig fruktansvärt förbannad och väldigt ledsen! Jag har helt förlorat förtroendet för veterinären som ställde den felaktiga diagnosen.
Jag känner en oändlig glädje över att Ellas uppfödare Marina bokade en tid åt oss hos en specialist!


Älskar min lilla Ella 






söndag 20 januari 2013

Söndagsmorgonen

Efter en helg i köpenhamn blir en hund väldigt lätt trött, det ska ju markeras i varje hörn att hon har varit där :)

Vi tränade henne att vara ensam i min pojkväns lägenhet. Började med två timmar och det gick alldeles utmärkt, hon är ju en sån duktig liten tjej :)
Tog tyvärr inga bilder från köpenhamn men eftersom det va så kallt höll vi oss mest inomhus och mös.

Nu ligger Ella och sover så sött i min säng :)



tisdag 15 januari 2013

Snöig lunchpromenad

Efter att ha varit sjuk i nästan en månad börjar jag komma tillbaka till verkligheten nu. Så nu ska jag även börja uppdatera bloggen igen :)

Idag på lunchen tog jag även med mig chefens hund ut. Chefen skulle åka och handla lunch till oss. Det har snöat en massa under natten och förmiddagen så det va minst en decimeter med snö, Ella hade lite svårt att gå.

Ella äter sin medicin och magen mår mycket bättre. Men hon är väldigt känslig mot feta saker som grisöron. Så nu får hon bara kycklingtuggisar eller liknande.

Till helgen ska Ella åka till Köpenhamn, hon har varit där två gånger redan så snart är hon expert på alla dofter som den danska huvudstaden har att erbjuda :)